Språk

Då Nollan flyttade till England i november 1995 så svor hon dyrt och heligt att aldrig bli en av de emigranter som kommer på besök till Österbotten och har glömt modersmålet. Nollan borde kanske säga modersmålen, svenskan och dialekten. Finskan var så skraltig redan från början så där fanns det inte mycket att glömma för Nollans del.

Efter snart 14 år så kan nog Nollan säga att hon hållit det löftet utan problem. Dialekten sittter lika hårt rotad som förr och det svenska talspråket kan ännu yttras utan brytning på engelska och så kommer det nog att förbli. Men förändringar har nog ändå smugit sig in sakta men säkert. Nollan märker det kanske bäst själv då hon skriver, men människor i hennes närhet hör också skillnader då hon pratar. Inte så att hon bryter på engelska, men det finns många sätt det kan bli fel på.

Under Nollans besök i Österbotten i våras så märkte hon ibland att människor plötsligt såg väldigt roade ut och så fick hon höra att hon nyss berättat något för dem på engelska. Själv var Nollan övertygad om att hon hållit sig till svenskan. Nollans syster roas också över att Nollan svänger om ordföljden på svenska meningar då hon pratar, för att det skall passa den engelska grammatiken och ibland hittar hon inte det svenska uttrycket för ett engelskt sådant som hon har i huvudet.

De här små egenheterna försvinner nog rätt snabbt efter en tillräckligt lång tid i Österbotten, men blir värre då Nollan är tillbaka hemma i den helengelska miljön under långa perioder. Som sagt så är ordföljden också då Nollan skriver, något som hon ofta får fundera över dessa dagar. De svenska prepositionerna får henne allt som oftast att tveka och stavningen kan i bland bli helt uppåt skogen. Det här beror väl antagligen på att hur mycket Nollan än försöker så är allt hon skriver på svenska först översatt. Hon tänker nämligen alla meningar på engelska först för att sedan snabböversätter dem inne i huvudet innan de hamnar på dataskärmen. Jo, dessa dagar har Nollans hela vidunderliga tankevärld blivit engelsk. Hon vet inte hur det kommer sig och när det blev så, men så är det. Förutom då vid hennes sporadiska besök i moderlandet. Nollan vet aldrig när det händer, men någonstans på flyget mellan Stockholm och Vasa så hör hon plötsligt sig själv tänka på svenska igen. Nollan har beslutat att inte förska klura ut hur det kommer sig, hon har tillräckligt med belymmer att försöka förstå sig på sin besynnerliga tankevärld ändå, för att spendera tid på en sådan liten kuriosa, men konstigt är det.

Sedan Nollan blev "Facebookare" så har de olika nyanserna av dialekten och hur människor väljer att skriva ner dialekt ord roat henne. Nollan är personligen rätt så konservativ och beskyddande av sig då det kommer till vårt svenska skrivspråk och håller sig därför mest och helst till standard svenskan, men har upptäckt att ifall någon lämnat en kommentar på dialekt så är det väldigt svårt at inte själv svara på dialekt. Principer eller ej. Hon försöker hålla sig borta från engelskan i sitt FB liv, men vissa dagar känns inget annat rätt och då får det nog bli engelska.

Så här i början av september så känner åtminstone Nollan tydligt av ett betydligt mer osynligt, men ändå ofta väldigt påtagligt språk och det är det ordlösa språk som upptar hela vår globala gemensamma tankekraft. Det känns på något sätt som om molnen hopar sig lite extra ju närmare vi kommer den fatala dagen den elfte september. Varje årsdag verkar, åtminstone här i England, producera nya dokumentärer om dagen för snart åtta år sedan och världen känns för en stund lite mörkare än den borde kännas. Personligen tycker Nollan att allt eftersom åren går så blir det allt svårare att se arkivbilderna på tornen då de rasar ihop. Det blir på något sätt för mycket mänsklig tragedi och Nollan har svårt att förstå, eller vill helt enkelt inte förstå, att vår värld kan vara kapabel att utföra sådana ondskefulla handlingar.

Man kan bara börja med sig själv och Nollan tror helt och fullt på att man kan förändra tillvaron med hjälp av tankekraft, det har hon fått bevis för många gånger. Därför har Nollan bestämt sig för att istället för att känna sig hotad av det globala gråskaliga klimat som antagligen kommer att glida in över vår värld den 11 september också i år, så kommer hon att försöka sprida så många positiva tankar som möjligt den dagen och hoppas att världen blivit klokare under de senaste åtta åren så att ingen någonsin skall behöva uppleva en sådan dag igen.

Nollan